Häradskärs fyr

På kunglig befallning sattes det redan på 1600-talet upp en tunna på en stång som sjömärke på den del av Häradskär som sedan kallats Stångskär, numera Fyrskäret. År 1741 Båken som uppfördes 1741. Avritad av Krigsarkivet 1817uppfördes en åttakantig båk av trä på samma plats vilken revs 1863 då fyren byggdes, grundstenarna finns fortfarande kvar nordväst om nuvarande fyr.

Det 29 meter höga rödmålade fyrtornet i järn ritades under ledning av Gustaf von Heidenstam, dåtidens störste fyrbyggare. Han var utbildad fyringenjör och intresserade sig tidigt för hur man kunde använda järn som byggnadsmaterial.

Häradskärs fyr var den första svenska fyren med roterande lins. Det första fyrljuset bestod av 6-7 vekar och bränslet var rovolja, en benämning på olja från olika typer av frön från kålväxter.

BoningshusenFyren krävde tillsyn dygnet runt och därför även bofast personal. För att få lite lä mellan husen uppfördes ett stycke från fyren i en fyrkant ett boningshus med tre lägenheter samt tillhörande uthus, dass, källare och brunn. I det nybyggda bostadshuset flyttade fyrpersonalen med familjer in ute på Häradskär och det var nog inte med någon större glädje som lotsarna delade med sig av skjutägor, fiskevatten och betesmark. Liksom överallt på den här tiden så hölls det styvt på rangskillnaden på Häradskärs fyrplats. Framför huset fanns en gårdsplan med två grindar varav den ena endast fick användas av fyrmästaren och hans familj. Man kunde umgås, hjälpa varandra och ha trevligt tillsammans, men distansen var tvungen att hållas.

Närbild på fyrenFyrfolket på Häradskär hade arbetsamma dagar och även nätter, eftersom vakterna i fyren skulle delas på tre man blev ingen natt helt ledig. På dagtid skulle det putsas och fejas och målas. 1887 byttes rovoljelampan i fyren ut mot en fotogenlampa och skenet förstärktes betydligt och man byggde även en bod för förvaring av bränslet. Varje morgon mättes fotogen upp av fyrmästaren och bars sedan upp för alla trapporna. Under den kalla årstiden måste man elda i en stor kamin, veden bars då upp till fyren och hissades sedan upp i en korg. Det gällde att hålla så varmt att inte fettet och oljan i fyrapparaten inte stelnade. Vid svår kyla hände det att den inte roterade själv, utan måste dras fram med hjälp av handkraft.

LinsenÅr 1907 installerades det så kallade LUX-ljuset som var en vidareutveckling av fotogenlampan. Bränslet var fortfarande detsamma men man lät fotogenet utsättas för högt tryck under uppvärmning och gasen som då bildades spreds i en glödnätsstrumpa och antändes därefter. Företaget AGA utvecklade under början av 1900-talet tillsammans med Gustaf Dalén olika typer av apparater för acetylengas samt förbättrade även sätten att förvara gasen. År 1943 installerades AGA-ljuset ute på Häradskär samtidigt som man byggde om linsen. Gustaf Dalén var en svensk uppfinnare som belönades med Nobelpriset i fysik år 1912. En av hans mest uppmärksammade uppfinningar är Dalénljuset, en vidareutveckling av AGA-ljuset. Han lät en glödstrumpa ersätta det tidigare munstycket för att på så sätt uppnå en mycket högre ljusstyrka vilket var nödvändigt i stora angöringsfyrar som skulle ses på långa avstånd.

Stora delar av Gryts skärgård elektrifierades år 1945 och Häradskärsborna kunde få köpa fotogenlampor billigt. Dessa användes flitigt fram till år 1960 då Sjöfartsverket beslöt att elektrifiera fyren. Kabeln lades ut från Fångö och på luciadagen 1960 strålade det av ljus både ute och inne. Fyrmästaren, som de sista åren skött fyren helt på egen hand, flyttade in till fastlandet. Efter knappt hundra år av liv och rörelse var Fyrskäret åter tyst och öde.

Fyren på Häradskär